litenuno

Alltså: jag kände av mensliknande smärtor under måndagen efter träningen (vet inte om det var det som satte igång?!) men jag tänkte att det bara var vanliga förvärkar. Senare på kvällen kom det allt mer regelbundet och när David kom hem vid niotiden började han klocka värkarna och de kom med fem minuters mellanrum och varade i sextio sekunder. Jag trodde fortfarande att det inte var något för det gjorde inte så ont men vid elva upptäcker jag att det blöder och David ringer till förlossningen som säger att vi kan komma upp. Vid tolv är vi där och det visade sig att jag var öppen fem cm redan, jag som hade räknat med att få åka hem igen frågar snopet om detta betyder att vi måste stanna och barnmorskan skrattar och säger att ja det ska vi. Timmarna går och jag får andas lustgas och efter en och en halv timmes krystvärkar med påföljande klipp och sugklocka ploppar hon ut prick 06:00 på tisdag morgonen, världens finaste! Japp det var förlossningsberättelsen i korthet, det gjorde ont men inte så ont som jag hade fasat för och det gick betydligt snabbare än vad jag hade räknat med!