litenuno

Test.

Jag och storasyster har varit ute och gått en sväng och hon hittade en port med ballonger som var väldigt intressanta.

övriga familjemedlemmar idag: en sovande lillebror och en mamma i uniformen myskläder. David får inte vara med på bild för han går bara omkring i kallingar och är därmed inte fotoduglig:)

Och gissa vad hon vill att man ska rita? Precis när jag tog kortet sade hon "gass", att hon inte tröttnar. Förresten har David klippt henne igen. Fattar inte att han vågar, jag skulle aldrig göra´t, men han ställde henne i duschen och lkippte både luggen och längderna.

Jag och Viggo var ute på morgonpromenad i morse och oj vad jag kände att jag saknat det! Ska verkligen försöka komma ut och gå mer, men med två barn kan det ju bli lite mindre gå och mera underhålla/amma/muta/leka ;)

Igår var vi på BVC och vägde guldklimpen och han har gått upp till 3900g. Så han lägger på sig bra trots att han är så täppt i näsan, storätarn.

Idag har vi:

Ätit frukost vid köksön...

Bakat mellisbullar med hallon...

Tjuvätit mellisbullarna när de stog och jäste...

ocg hurrat för Viggo som blir två veckor idag!

Tittatitta, mamma har något annat än myskläder på sig OCH hon har mascara på fransarna. Känner mig som en ny människa :)

När man är ensam med di små då är det bra med en bärsjal så att man kan hålla båda samtidigt :)

Viggo på skötbordet idag som han inte alls är så förtjust i. Allt som har med att byta/sätta på kläder, byta blöja eller  tvätta rent möts med bestämt motstånd i form av skrik.

Status på den ömma modern: lite för lite sömn i natt, finnar i ansiktet och mjölkfläckiga myskläder. Men håret är i alla fall rent. Viggo är ju som sagt fortfarande snorig så han vaknade ganska ofta i natt (typ varannan timme), stackars lillen! (och lite stackars mig). Jag har ju glömt att rapportera att de var här från BVC i fredags och vägde honom och han har gått upp fint i vikt trots förkyldningen. Så nu väger han 3620g.

Här hemma är en sådan dag. Viggo har ju varit snorig och haft nästäppa ända sedan bb, förmodligen Tilde som smittat honom med sin förkyldning. Men han är så täppt att han har svårt att sova för det blir tungt för honom att andas, stackars liten. Dessutom är David sjuk så honom är det också synd om. Och jag börjar få lite panikkänslor som snart blir själv med två barn på dagarna. Tänk om det inte går? Tänk om Tilde blir försummad? Hur ska det gå med allt som ska hinnas med av disk, tvätt, inköp, matlagning och städning? Tänk om jag blir en grinig och stressad mamma som inte hinner med mina barn?Hur gör alla???? Och jag som tyckte att man inte hade någon tid med ett barn... Fast kanske handlar det om att jag måste låta det ta lite tid innan vi har hittat rutiner som fungerar för oss.

Puh, det var dagens ånges-lätta-på-hjärtat-inlägg :)

Å, nu känns det sådär tomt som det gör när finbesöket har åkt hem :( Därför lägger jag upp lite glada bilder på syskonen. Förresten har vi bestämt att lillebror är en Viggo! Nu är det bara mellannamnen som ska spikas sen är han färdignamnad.

Jag idag och mammabyxorna börjar så smått bli för stora i midjan. Fast de kommer användas ett bra tag till för de är så skönt när det inte sitter åt. Förresten är det lite fusk för jag har en gördel på mig som ska hjälpa till att få ihop magmusklerna efter graviditeten. Därför kanske magen ser lite mindre ut än vad den är. Och inte vet jag om det hjälper men det kan ju inte skada att prova :) Men roligast av allt idag är att Sara och Calle kommer hit ikväll! Här ska umgåsas och mysas hela helgen.

Två blöjbarn i soffan :)

Tillisen är så fin mot sin lillebror men det märks på henne att det varit en omställning att bli fyra i familjen. Detta kombinerat med att ha varit förskyld och att hon är inne i någon form av utvecklingsperiod gör att humöret inte har varit det gladaste de senaste dagarna. Allt är bara nej, nej, nej hela tiden och går det inte som hon vill (vilket det sällan gör eftersom hon inte vet vad hon vill) blir det utbrott med skrik och krokotårar. Och hon sitter som ett plåster på sin ömma fader. Stackars liten, det är inte lätt att växa ♥

En vecka blir han idag lillebror. Och jag blir alldeles sentimental och gråtmild, det går så fort och nu är det en hel vecka sedan jag fick upp honom på magen för första gången ♥ Förresten så lutar det mer och mer åt att han är en Viggo, men vi har inte bestämt oss helt ännu (läs, jag har inte bestämt mig ännu)

Vi har varit ute med vagnen en stund på förmiddagen och nu är jag ensam hemma med barnen. Mirakulöst nog ligger båda och sover just nu så jag passar på att blogga, man vet ju aldrig när de tänker vakna :)

Dagens mamma med dagens postgravidmage. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog förra gången innan jag slutade se gravid ut om magen, men det spelar ju mindre roll. Det tog ju ett tag att skapa kalaskulan så då får det ta ett tag innan den försvinner också.

Skitdålig bild men tittatitta di sover!

Tilde håller i lillebror med lite hjälp av pappa

Han är så liten i famnen, lilla lillebror. Och vad ska han heta? Just nu väljer vi mellan Max och Viggo. David tycker att Viggo är finast och jag tycker han ser ut mer som en Max. Övriga namn som varit uppe på tapeten men som vi lagt åt sidan är: Charlie och Nils.

Ps: Ett meddelande till farmor: jag har inte fått något mail av dig! skicka igen till [email protected]

Å såhär ser jag ut fyra dagar efter förlossningen. Måste säga att det är underbart att kunna sova på rygg och mage igen. Och att kunna böja mig ner. Och att ta mig upp ur soffan. Så nej jag saknar inte gravidmagen ännu!

För den som är intresserad, här kommer förlossningsberättelsen :)

Det började som sagt med att vattnet gick vid två-tiden natten till torsdagen. Jag vaknade av att det forsade ut vatten och eftersom jag låg och sov i soffan var första tanken att jag skulle rädda den. Så jag rullade mig ner på golvet (måste ha sett himla roligt ut) där det kom ännu mer vatten på mattan. Vi ringde förlossningen och vi skulle komma upp på en koll eftersom lillebror inte hade fixerat sig ännu.

Vi kom till sjukhuset vid halv tre och jag hade lite småvärkar, men inget som gjorde ont. De kopplade på ctg-apparaten och allt såg bra ut. Men jag fick inte vara uppe och gå eftersom det finns risk att navelsträngen kläms när bebisen inte är fixerad och vattnet har gått. Så jag låg i sängen fram till klockan sju på morgonen då barnmorskan tyckte att bebisen var så pass fixerad att jag kunde vara uppe.

Det var skönt att få röra på sig och då blev värkarna starkare. Jag vaggade omkring och andades igenom värkarna vilket gick jättebra. Vid halv nio började värkarna bli allt jobbigare, jag blev underökt och hade öppnat mig 4cm. Attans tänkte jag, det här kommer ta lååång tid, de där fyra centimetrarna kändes lite på alla de timmarna.

De kopplade en skalpelektråd till bebisens huvud för att ha mer koll på pulsen och jag blev liggandes i sängen. Men det var bra för jag tyckte det gick mycket bättre att hantera värkarna liggandes, det var lättare att fokusera. Så jag höll David i handen vid varje värk, blundade och aaaandades. Nu blev värkarna starkare och det gjorde mer och mer ont. David sade att jag gick ner som i trans under värkarna och blev alldeles koncentrerad på att bara andas.

Vid tio gjorde det så ont att jag ville ha lustgas och det var himmelriket! Barnmorskan undersökte mig igen och jag hade öppnat mig nio cm, så det gick snabbt på slutet. Men bebisen stog fortfarande högt och det var inte dags att krysta ännu. Men det höll inte lillebror med om för jag fick krystvärkar kort därefter och nu blev det fart på barnmorskan. Hon bad mig ställa mig på alla fyra för att bromsa upp men det hann jag aldrig göra för lillebror ville ut! Efter ynka sju minuter och tre krystvärkar var han ute klockan 10:19 vilket var stor skillnad från Tilde som jag hade krystvärkar i en timme med.

Han kom ut med navelsträngen runt halsen men efter några sekunder skrek han för full hals och gjorde det en stund till skillnad från Tillisen som bara skrek till några gånger och sen låg på min mage och tittade. David klippte navelsträngen och sen låg vi bara och tittade på varandra alla tre, det är en häftig känsla att få se sitt barn för första gången!

Upplevelsen från den här förlossningen är att jag var mer närvarande mellan värkarna och att det gick lättare att fokusera på andningen när värkarna var som jobbigast. Och det var skönt att själva krystandet gick så snabbt. David var ett fantastiskt stöd och han peppade och uppmuntrade mig hela tiden, utan honom hade det inte känts lika bra.

Så nu har jag klämt ut två barn och har därmed två fina och positiva förlossningsupplevelser och två fina och underbara barn ♥

Vi har varit med lillebror på återbesök hos läkaren medans Tillisen fick stanna hemma med mormor. Allt såg bra ut, han hade inte gått ner så mycket i vikt och amningen har kommit igång bra. För den ömma modern däremot var promenaden till och från sjukhuset en ansträngning. det känns att jag har en del muskler som måste återupplivas och en hel del kondis som måste återuppbyggas, puh!

Lillebror (nej, vi har inget namn ännu) sover just nu i vaggan som vi har fått låna. Det känns bra att vara hemma och första natten har fungerat jättebra med två amningar och en bajsincident (jag bytte blöja i sängen och precis när jag var klar bajsar han igen och jag kladdar ner halva sängen i ett försök att rädda den rena blöjan). Förövrigt kommer Tildes mormor på besök idag och hon får ju en extra att hälsa på nu när lillebror också är här. Det blir alla tiders det!

Lite bilder från bb igår när pappa och Tilde kom och hämtade oss. Tillisen har varit jättefin mot lillebror och både klappat och pussat på honom. Men annars är intresset inte jättestort ännu och det är väl inte så konstigt eftersom han mest äter och sover.

Tilde och jag sitter i soffan och tittar på morgontv. Magen fungerar som kudde! Förresten, såhär börjar alla mina telefonsamtal: "Ingen bebis!" så att folk inte tror att jag ringer för att det är något på G.

Tilde vill hemskt gärna vara på köksbordet, men pappa säger nej. Hon är en hård förhandlare:

pappa jag vill vara på bordet

kom igen då...

om jag smyger upp ena benet får vi se vad som händer då...

jag-visste-att-jag-inte-fick-och-pappa-kom-på-mig-minen

Men rent tekniskt så är jag faktiskt inte på bordet, halva jag hänger utanför, så jag vinner!

Såhär ser vi ut idag. Jag ska snart bege mig till barnmorskan vilket retar mig för jag var helt säker på att smulan skulle ha varit här nu. Men som det känns nu kommer jag säkert gå på nästa tid också som är den 14:e...

Måste bara visa trollungen alldeles nyvaken.

När moster är här kan man få glass lite när som helst. Igår blev det glasskalas i soffan med en mycket nöjd Tilde (det koncentrerade ansiktsuttrycket till trots).

Jag vill också ha en fotboll under tröjan så att man kan ta bort den när man vill. Smulan, kom ut NU!

Skönt för mig att slippa kräla på golvet och försöka ta på skor. Har liksom fullt sjå att få på mina egna... puh!

Och såhär hittar vi fadern när det finns andra som tar hand om bus(ungen). Det är visst angry birds han spelar på den däriga i-fånen.

The moster is here och då blir det massor med bus och glass :)