Förlossningsstoryn

För den som är intresserad, här kommer förlossningsberättelsen :)

 

Det började som sagt med att vattnet gick vid två-tiden natten till torsdagen. Jag vaknade av att det forsade ut vatten och eftersom jag låg och sov i soffan var första tanken att jag skulle rädda den. Så jag rullade mig ner på golvet (måste ha sett himla roligt ut) där det kom ännu mer vatten på mattan. Vi ringde förlossningen och vi skulle komma upp på en koll eftersom lillebror inte hade fixerat sig ännu.

 

Vi kom till sjukhuset vid halv tre och jag hade lite småvärkar, men inget som gjorde ont. De kopplade på ctg-apparaten och allt såg bra ut. Men jag fick inte vara uppe och gå eftersom det finns risk att navelsträngen kläms när bebisen inte är fixerad och vattnet har gått. Så jag låg i sängen fram till klockan sju på morgonen då barnmorskan tyckte att bebisen var så pass fixerad att jag kunde vara uppe.

 

Det var skönt att få röra på sig och då blev värkarna starkare. Jag vaggade omkring och andades igenom värkarna vilket gick jättebra. Vid halv nio började värkarna bli allt jobbigare, jag blev underökt och hade öppnat mig 4cm. Attans tänkte jag, det här kommer ta lååång tid, de där fyra centimetrarna kändes lite på alla de timmarna.

 

De kopplade en skalpelektråd till bebisens huvud för att ha mer koll på pulsen och jag blev liggandes i sängen. Men det var bra för jag tyckte det gick mycket bättre att hantera värkarna liggandes, det var lättare att fokusera. Så jag höll David i handen vid varje värk, blundade och aaaandades. Nu blev värkarna starkare och det gjorde mer och mer ont. David sade att jag gick ner som i trans under värkarna och blev alldeles koncentrerad på att bara andas.

 

Vid tio gjorde det så ont att jag ville ha lustgas och det var himmelriket! Barnmorskan undersökte mig igen och jag hade öppnat mig nio cm, så det gick snabbt på slutet. Men bebisen stog fortfarande högt och det var inte dags att krysta ännu. Men det höll inte lillebror med om för jag fick krystvärkar kort därefter och nu blev det fart på barnmorskan. Hon bad mig ställa mig på alla fyra för att bromsa upp men det hann jag aldrig göra för lillebror ville ut! Efter ynka sju minuter och tre krystvärkar var han ute klockan 10:19 vilket var stor skillnad från Tilde som jag hade krystvärkar i en timme med.

 

Han kom ut med navelsträngen runt halsen men efter några sekunder skrek han för full hals och gjorde det en stund till skillnad från Tillisen som bara skrek till några gånger och sen låg på min mage och tittade. David klippte navelsträngen och sen låg vi bara och tittade på varandra alla tre, det är en häftig känsla att få se sitt barn för första gången!

 

Upplevelsen från den här förlossningen är att jag var mer närvarande mellan värkarna och att det gick lättare att fokusera på andningen när värkarna var som jobbigast. Och det var skönt att själva krystandet gick så snabbt. David var ett fantastiskt stöd och han peppade och uppmuntrade mig hela tiden, utan honom hade det inte känts lika bra.

 

Så nu har jag klämt ut två barn och har därmed två fina och positiva förlossningsupplevelser och två fina och underbara barn ♥

 


Kommentarer
Postat av: Tina

Hoppas jag åxå kan va sådär positiv efteråt.

2011-09-12 @ 08:31:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0