Osmidig var namnet
Nyss hemkomna från parken och Tilde sitter och äter mellis. Känner mig smått otymplig efter att en långsam promenad i Tildes tempo får mig att bli trött, kan inte minnas att jag fysiskt tyckte att det var såhär jobbigt förra gången. Och då mår jag ändå bra och är förskonad från större krämpor. Så jag ska absolut inte klaga, det ska jag inte.
Kommentarer
Trackback