Förlossningsberättelse

Idag är ju det det beräknade datummet för lillebror men eftersom han redan är här bjuder jag på förlossningsstoryn istället.
 
Värkarna började på lördag morgon. Jag klev upp till David och sade att något kanske var på G och han blev genast nervös :) Ganska snabbt blev de regelbundna med tio minuters mellanrum men de gjorde inte alls så ont, som lättare mensvärk. Det fortsatte så hela förmiddagen och jag låg mest i sängen och läste eller vilade och andades igenom varje värk. Vi ringde upp till förlossningen en gång för att stämma av hur och när vi skulle åka upp och barnmorskan tckte att så länge värkarna var lätta så kunde vi stanna hemma. Jag trodde att det skulle gå lite snabbare så vi började förbereda barnvakten (Calle och Sara) och de kom och hämtade storbarnen efter lunch. Viggo, som inte alls ville åka utan följa med till sjukhuset, var ledsen när han åkte (inte roligt för ett föräldrahjärta) men väl på plats hos kusinerna var han glad så det kändes skönt!
 
Vid det laget tyckte jag fortfarande att värkarna inte var så farliga och jag såg framför mig att det skulle bli en utdragen förlossning. Så jag bestämde mig för att dammsuga övervåningen för att se om det kunde "kicka igång" värkarbetet. Och det hjälpte faktiskt! Vid 14-tiden blev värkarna tätare och mer smärtsamma och kl 15:00 tyckte jag att det var dags att åka in till förlossningen för då kom värkarna med 1-2 min mellanrum och kändes betydligt mer även om jag fortfarande kunde andas igenom dem utan problem. Så vi ringde till förlossningen som sade att vi var välkomna upp. Eftersom vi inte har någon bil fick vi skjuts av min mamma till förlossningen vilket var superskönt så att vi slapp mecka med en Taxi. 
 
Vi kom till förlossningen vid 15:30 och då kunde jag fortfarande andas mig igenom värkarna lugnt och fint. Jag fick byta om och kopplades upp mot en CTG-kurva och de kollade bebisens hjärtljud och att han var fixerad (vilket han var). Barnmorskan undersökte mig och då var jag öppen 5 cm. Härifrån blev värkarna ganska snabbt starkare och jag upplevde att det gjorde ondare för varje värk som kom. Jag fick lustgas och nu har jag inte någon tidsuppfattning men smärtan blev mer intensiv och det kändes som att krystvärkarna kom igång. Barnmorskan förklarade att det var för att vattnet fortfarande inte hade gått och att det var hinnorna som buktade ut och tryckte på som förvärrade smärtan. Här tyckte jag att det var som jobbigast och ville bara att det skulle ta slut. Men värkarna fortsatte utan att ta någon hänsyn till vad jag kände och någonstans här underökte barnmorskan mig igen och nu var jag helt öppen, hurra!
 
Vi pratade om att ta hål på hinnorna men straxt innan 17:00 gick vattnet av sig självt och då började också krystvärkarna. Jag andades lustgas för glatta livet och när barnmorskan sade att huvudet var ute och att det bara var en värk kvar innan han skulle vara ute så kändes det skönt. En värk ifrån att få träffa lillebror och att det onda skulle ta slut!
 
Så 17:08, efter sju minuters krystvärkar, kom lillebror! Han kom med så mycket fostervatten att Barnmorskan och undersköterskan kallade honom surfaren :)
 
Och det finns ingen känsla som den efter att man fått upp bebisen på bröstet och smärtan bara försvinner, vilken lättnad!
 
Sammanfattningsvis så gick det ju fort när det väl började göra ont, 1,5 timme från att vi kom till förlossningen tills att han kom. Jag upplevde smärtan som mer intensiv än förra gången men det är säkert för att det gick snabbare. 
 
 
Sista magbilden, nyförlöst mamma med lillebror vid bröstet och närbild på sötaste bebisen!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0